Jag är tillbaka?

I-landsproblemet för dagen handlar om hur JOBBIGT det är att sitta längst fram i en buss (för att sonen vill kunna se något) och tvingas prata med (lyssna till) en evighetssurrande busschaufför som förmodligen tror att han är hur trevlig och underhållande som helst när allt han egentligen gör är att prata om ointressanta händelser som hans före detta kollegor varit med om under den tiden de körde buss.

Jobbigt, eller hur?

Barnafadern är ute på kvällsnöjen (bio och datorspel) och jag har bestämt mig för att testa ett nytt vin framför kvällens film på trean. Någon som smakat det och kan tala om för mig om det smakar bäst varmt eller kallt?

Jag undrar

hur det ska gå med studierna nu när jag börjar jobba heltid.

när i hela fridens dagar jag ska få tid och ork och lust att skriva nästa bok.

hur det ska gå med mina planer på att bli vältränad.

hur lång vintern ska kännas i år.

hur många som egentligen tyckte någonting om min första ungdomsbok.

när jag egentligen kommer att börja njuta av livet.

VARFÖR ska det alltid kännas så tomt när min nyblivna sexåring inte är hemma? Jag känner mig nästan barnlös trots att ett av barnen är hemma. Konstigt. Hur som helst, min son är hos Snällmormorn och Snällmorfarn och sover säkert sött. Jag ringde vid sju och då satt han och tittade på barnprogram och började se trött ut. Han har säkert haft en jättebra dag. Lekt med kusiner och ätit korv och köttbullar.

Egentligen skulle vi ha åkt buss hem tillsammans imorgon. Men så blev jag ledig. Så det återstår att se hur vi gör med hemfärden. Jag kanske åker och hämtar honom. Hur som helst ska det bli trevligt att få hem honom igen. Även fast det på ett sätt är ganska skönt att veta att han är där han trivs och att han för en gångs skull inte bara får hälften av all uppmärksamhet, utan ALL uppmärksamhet. Inte illa alls.

Vi andra har sett Bolibompa och lånat ut vårt garage till vänner som behöver tina upp bilen. Och till middagsdags blev det en mindre hälsosam tur till grillen. En nöjd Fröken som åt HELA hamburgaren och en Mamma som är fetmätt. Fortfarande. Och jag hoppas att Fröken sover LÄNGE imorgon. :)

Eller, egentligen finns det helsickes mycket jobb som ska göras, men beslut som skulle ha fattats har inte fattats och det har alltså medfört att jag känner mig lite halvt arbetslös för tillfället. Vi åkte hem redan vid halv två idag, och imorgon får vi en extra ledig dag. Inte dumt alls!

På torsdag kommer eleverna tillbaka (förmodligen mindre än hälften av dem) och jag jobbar alltså som vanligt torsdag och fredag. På måndag drar allvaret igång igen. Med nya grupper och nytt schema och nya läromedel. Med lärarhandledningar till och med. :) (Ska det vara nytt så ska det!)

motionssimsmorgon nästan helt utan sällskap

browniecheesecake med trevligt sällskap

köttfärsröra med potatis och lingonsylt till lunch

vanlig och hederlig kycklinggryta med ris till middag

lite källarstädning

en massa tvätt men inte mer än igår

en liten stund framför datorn

bokläsning och låtsasmatlagning med Fröken

sängbus med barnen (varför måste det alltid busas så fort man lägger sig ner?)

lycka och hänförelse över att julpyntet är borta

provsmakning av provivas äpple och svartvinbär med mynta

jag har nog inte hunnit något mer idag.

Nu är alla barnen lagda och jag kan för mitt liv inte förstå hur Fröken orkar svamla på i sängen. Hon vaknade halv åtta imorse och har som vanligt vägrat sova middag. Och nu ligger hon alltså vaken och sjunger och svamlar. Konstig Fröken med andra ord.

Familjefadern har jobbat mellan sex och arton idag, och vi andra har faktiskt fått en hel del gjort. Vi har tvättat och sorterat tvätt och vikt tvätt och bytt sängkläder och städat ut julen och dammtorkat och dammsugit och handlat och varit ute på sparktur i arton minus. Och plockat ihop och bytt gardiner och lampor och flyttat om prydnadssaker och bråkat och ätit lördagsgodis. (För övrigt hatar jag ordet "prydnadssaker" eftersom det får mig att associera till porslinssvanar och broderade dukar, men jag använder det i brist på annat.)

Hur som helst. Det blir säkert en lat kväll i skönaste soffan framför tv:n. Jag känner mig helt slut efter allt plockande och städande och tvättande och funderande och påklädande och avklädande och bråk.

Nu är i alla fall hela familjen samlad igen.
Och jag tänkte göra en browniecheesecake men det hann jag inte.

...är nu skapad.

Svara då!

Jag tror verkligen på det här med d-vitamin.

Gör du?

D-vitamintillskott är hur som haver beställt.

Känn dig speciellt och alldeles särdeles välkommen till min blogg och mitt nya år. Vem vet vad som kommer att hända? Ingen. Men man kan ju alltid hoppas på det i särklass allra bästa. Eller hur?

Fröken har äntligen somnat och Alex och jag ska titta på raketer genom hans sovrumsfönster. Nyårsaftonen har hittills bestått av pastagratäng med bacon (avancerade nyårsmiddagar anordnas icke när Mammans enda sällskap är två makaronälskande och grönsaksföraktande barn), kvällssnöskottning och sparkåkning och Ice Age 3. Alex filmsällskap gick hem för snart en timme sedan och nu återstår som sagt bara fyrverkerierna. Sedan ska även jag och Alex försöka sova.

Fatta att det smäller ÖVERALLT! Och klockan är bara nio. Tacka vet jag Tvärån. Woho. Barnens far är ute på nyårsgalej hos goda vänner och väntas inte hem förrän sent imorgon eftermiddag när baksmällan gått över. Och jag undrar vad vi andra ska roa oss med imorgon. Plocka undan julpyntet kanske? Jag är grymt less. Ajöss och godnatt och nytt år. Kanske ett gott?

Av Johan Theorin.

Den blir nästa bok som läses i detta hus.

Och det känns som att det kommer att bli RIKTIGT läskigt.

Kanske till och med bättre än Nattfåk?

Ingenting är egentligen avklarat.

Jag orkar inte plugga ikväll.

Så. Uppgiften finns kvar, ligger och väntar, kommer förmodligen att stressas ihop någon sen kväll i mitten av januari. Det är svårt att få tid att plugga när man är ledig. Fullt upp hela dagarna, och på kvällarna är jag så trött.

Men middagen med trevliga vänner är avklarad.

Livia höll sig vaken och pigg och hyfsat snäll.

Maten blev god.

Nu är det kväll och Livia sover och Alex är lagd och läst för och barnens pappa har äntligen tagit sig iväg till sitt datorspelsspelande.

Imorgon är det nyårsafton men det känns verkligen inte så.

Jag vet faktiskt inte hur det känns.